miles don't mean anything

sen jag skrev sist har det gått ett par dagar. ett par dagar med ett nästan ständigt leende på läpparna och fjärilar i magen. ett par dagar tillsammans med den människa som får mig att må som allra bäst. ett par helt fantastiska dagar. några dagar spenderade vi i dalarna för att fira midsommar, några timmar framför fotbollsmatcher, några timmar på nittio ett års kalas, några timmar tillsammans med petra och gustav, en massa timmar tillsammans. en vecka. nu känns det tomt, tomt, tomt och tomt. men samtidigt så perfekt.