10-23-3
känner att jag bara behöver skriva av mig. skriva och veta att ingen kommer att läsa. för jag har satt lösen på blogg, just för att jag inte vill att min mamma ska läsa. känns inte rätt. det finns så mycket jag vill skriva, kändes det som iallafall. innan jag satt mig här framför datan. innan jag la händerna mota tagenterna. innan fingrarna började sin egen dans. när jag satt där i bilen påväg hem från stallet, så snurra det runt i mitt huvud. kom på en massa jag ville skriva, men nu är dem tankarna som bortblåsta. kanske var det inget som jag ville skriva. men det gör inget, jag skriver för att jag vill det. vill få ut lite av det som jag känner.
det känns ibland, eller ibland är fel ord. alltid. det känns alltid, som om någon sitter inuti mitt huvud och berättar för mig hur ful jag är, hur tjock jag är, hur värdelös jag är. det är inte lätt att vara positiv åt allt, när man hela tiden hör " det fixar du aldrig, aldrig någonsin. det är lika bra att ge upp". jag minns dagarna då jag kunde vakna och säga till mig själv att jag gillar min kropp. nu känns dessa morgnar som en evighet sedan. jag ser inte längre det vackra i den, i kroppen jag haft i snart 16 år. dag ut och dag in. istället ser jag något tjockt, som borde gå ner x antal kilon. lagom till sommaren. sommaren innan gymnasiet. det känns som det är nu det gäller, nu som jag borde få den kroppen som jag vill ha.
jag känner mig så dålig. främst mot min pojkvän. min underbara pojkvän. som jag snart haft vid min sida i ett år. i 365 dagar. i ett helt år, har han varje dag berättat hur mycket han älskar mig och hur vacker jag är. men orden, det känns som dom går in genom ena örat och ut genom det andra. eller nej, inte så. visst värmer dom mitt hjärta, min kropp, mer än jag visar. grejen är bara den att jag har svårt att ta emot dom. ta emot det fina som han säger. för hela tiden är rösten där "nej sofia, du är inte så vacker som han säger" och jag hatar det. hatar att inte kunna hålla med honom.
jag vet inte riktigt vad jag ville komma fram till. ville mest bara skriva lite, och ja jag vet att jag inte är bra på att skriva. men jag bryr mig inte, jag gör det för min egen skull. för att kunna kolla tillbaka om ett tag och se om något ändras.
jag vet iallafall att jag kan avsluta med att säga, jag älskar dig erik johan salomon sundelius. du betyder mer än du tror.
Lämna en kommentar
Postat av: Erik
jag tycker att du har världens finaste kropp,det vet du att jag tycker och jag hoppas verkligen att du också kan tycka om din kropp. jag älskar dig mer än allt, du är mitt allt<3
Postat av: Linnéa Sandhagen
Sofia gumman. Du är vacker precis som du är! Du är en ängel!
Och jag önskar jag kunde banka in det i ditt huvud men det går inte alltid. Så jag tycker du ska ta tag i det, och försöka bygga upp detta självförtroende som är helt på bristgränsen.
Du är underbar vännen, du är det. Puss!
Trackback
