Dag 01 – Presentera mig själv
Vem är jag?
Jag är en tjej på 16 år som bor i Älvsjö. Närmare besämt Herrängen. Här i vårat fina tegelhus bor jag tillsammans med min mamma, pappa, lillebror 1, lillebror 2 och även en lillasyster. Vi har hållt oss till Herrängen hela mitt liv, eller juste, vi bodde i stan ett år. Men det räknas ju nästan inte.
För tillfället (eller okej, jag har 2,5 år kvar...) så pluggar jag mitt första år på Sjödals gymnasiet, samhälle- beteende heter linjen så vackert. Jag valde den för att jag ville veta varför vi människor reagerar som vi gör och sånt, då jag tycker det är skojsigt. Men än så länge, och jag har faktiskt gått snart en termin, så har vi inte hållt på med det så mycket. Vi läser alla vanliga (tråkiga) ämnen och även krimonologi. I början när vi skulle bestämma gymnasie, lutade det åt ett med innebandy inriktning då jag spelade det förut under ett antal år. Dock så valde jag att sluta då det inte kändes bra i nya laget, och jag inte längre utvecklades. Nu lät det som om jag vore bäst, men så var det inte, utan jag menar bara att jag inte riktigt fick det stöd jag behövde för att komma framåt. Utan jag stod mest och trampade vatten, säger man så btw?
Under veckorna som består av plugg, så hinner jag rida ungefär tre dagar i veckan. Jag är medryttare på 5-åriga Wanco. För varje gång som jag rider, så känns det som vi utvecklas. Och det är sånt jag behöver. Stallet ligger iallafall vid glömsta vägen, eller ah. Ett snett rött stall med plats för fem hästar. Visst önskar jag att det fanns värme, varmvatten och sånt. Men det har sin charm. Och för mig är det en frizon.
Jag har även världens bästa pojkvän vid min sida, Erik heter han. Pojken bor i Örebro så jag kan inte direkt skryta med att vi ses sååå ofta. Men det är faktiskt värt allt slit att bo 2 timmar med tåg ifrån honom, för varje gång vi ses- känns allt så perfekt. Det är han och jag, föralltid.
Jag har inget mål med mitt liv, förutom att bli lycklig. Det är det enda jag vet än så länge.
Jag är en tjej på 16 år som bor i Älvsjö. Närmare besämt Herrängen. Här i vårat fina tegelhus bor jag tillsammans med min mamma, pappa, lillebror 1, lillebror 2 och även en lillasyster. Vi har hållt oss till Herrängen hela mitt liv, eller juste, vi bodde i stan ett år. Men det räknas ju nästan inte.
För tillfället (eller okej, jag har 2,5 år kvar...) så pluggar jag mitt första år på Sjödals gymnasiet, samhälle- beteende heter linjen så vackert. Jag valde den för att jag ville veta varför vi människor reagerar som vi gör och sånt, då jag tycker det är skojsigt. Men än så länge, och jag har faktiskt gått snart en termin, så har vi inte hållt på med det så mycket. Vi läser alla vanliga (tråkiga) ämnen och även krimonologi. I början när vi skulle bestämma gymnasie, lutade det åt ett med innebandy inriktning då jag spelade det förut under ett antal år. Dock så valde jag att sluta då det inte kändes bra i nya laget, och jag inte längre utvecklades. Nu lät det som om jag vore bäst, men så var det inte, utan jag menar bara att jag inte riktigt fick det stöd jag behövde för att komma framåt. Utan jag stod mest och trampade vatten, säger man så btw?
Under veckorna som består av plugg, så hinner jag rida ungefär tre dagar i veckan. Jag är medryttare på 5-åriga Wanco. För varje gång som jag rider, så känns det som vi utvecklas. Och det är sånt jag behöver. Stallet ligger iallafall vid glömsta vägen, eller ah. Ett snett rött stall med plats för fem hästar. Visst önskar jag att det fanns värme, varmvatten och sånt. Men det har sin charm. Och för mig är det en frizon.
Jag har även världens bästa pojkvän vid min sida, Erik heter han. Pojken bor i Örebro så jag kan inte direkt skryta med att vi ses sååå ofta. Men det är faktiskt värt allt slit att bo 2 timmar med tåg ifrån honom, för varje gång vi ses- känns allt så perfekt. Det är han och jag, föralltid.
Jag har inget mål med mitt liv, förutom att bli lycklig. Det är det enda jag vet än så länge.
Lämna en kommentar
Trackback
