21.33
jag har duschat tills hela kroppen blivit alldels röd. jag har gråtit tills jag insett att jag inte orkat med mig själv. jag har smörjt in mig i hudkrämen från honom. jag har satt på mig hans tjocktröja. bara för att känna honom nära, även fast han är sjuttio elva mil bort och kommer vara det i allafall sexton dagar till. sexton dagar. sexton dagar är sexton dagar för mycket.
.
jag vet att jag säger och visar det för sällan, men jag är så tacksam över att jag har så fina vänner. som stöttar mig i skolan, som får mig att le varje dag, som får mig glad, som gör dagarna till något extra. tack. och tack till alla vänner som jag inte träffar lika ofta längre. men som ändå får mig att känna mig hel. tack. jag älskar er.
23.42
jag vill krypa ner i min säng. lägga mig under täcket, och känna hur du lägger dig bredvid mig. hur din kropp formas efter min. hur du håller om mig och pussar på mig. hur du och jag andas i takt. hur två personer blir en och samma. för det är vi, vi är ett. jag vill inte ha dig massa mil ifrån, jag vill ha dig här. här vid min sida.
.
"When my world is fallin' apart,
when there's no light to break up the dark,
that's when, I look at you. "
when there's no light to break up the dark,
that's when, I look at you. "
hjärnan säger en sak, och hjärtat en annan
är på dåligt humör. inte arg eller så, utan mest besviken.
när allt känns sådär hopplöst
när man har sett framemot något. längtat efter det. räknat ner dagarna. och så får man veta, att det inte blir som man tänkt. att personen har helt andra tankar än att spendera lovet med dig. då gör det ont. i hela kroppen. tårarna rinner, för att man hoppas för mycket. för att det bara blir som en vanlig helg. för att man inte längre har något att längta efter.
folk brukar säga att handlingar säger mer än ord. och det är sant. det spelar ingen roll längre. för jag har fått det bekräftat, fotboll är viktigare än mig. och det svider. men det är väl bara att acceptera. jag är trasig. men blir hel igen. om ett tag.
Utkast: Mars 15, 2011
att somna själv, inte ha någon som formar sig efter ens kropp. någon som viska fina saker. någon som får en alldels varm i hela kroppen. någon som pussar på en tusen gånger innan man ska sova. någon som håller om en hela natten. att vakna själv, utan någon som säger godmorgon. någon som man kan pussa på. någon att kittla. någon att krama. att äta frukost själv, utan någon att prata med. någon att kolla på. någon att skratta med. att göra sig iordning själv, utan någon som säger att man är vackrast i världen. någon som drar en till sig. någon som kan titta på en, hur länge som helst.
-
att vara utan någon, utan honom, det är svårt. svårare än allt svårt tillsammans.
kunskapsskolan.
under de fyra åren som jag gick i denna skola, så sa jag nog fler negativa saker än positiva. jag vet inte hur många gånger jag sa att jag ville byta skola, att det var den sämsta skola som finns. och visst, det finns sanning i de orden. man lärde sig inte överdrivet mycket, men det gick. så länge man ville. alla ämnen förutom matten gick bra. mvg i ett flertal. känslan i magen när man lyckades flera gånger på rad.
-
under det år som jag snart har gått på sjödal, så har jag lärt mig otroligt mycket. det kan jag inte säga annat om. men jag saknar ks. saknar att gå med dom som ligger på samma nivå som mig. saknar att få mvg. saknar att kunna glänsla ibland. det enda som går riktigt bra nu, det är matte. jag saknar att känna mig tillräckligt bra i skolan. utan att ha tusen saker att göra, och ännu fler krav.
-
ge mig ett lov, eller två, eller gör så att skolan försvinner. tack på förhand.
♥ Everyday
Take my hand and just don't let go,
for as long as I've got you I'll be allright.
It's just you and me and honestly,
that's everything I need.
Everyday of our lives,
wanna find you there, wanna hold you tight.
Gonna run while we're young,
and keep the faith.
Keep the faith.
for as long as I've got you I'll be allright.
It's just you and me and honestly,
that's everything I need.
Everyday of our lives,
wanna find you there, wanna hold you tight.
Gonna run while we're young,
and keep the faith.
Keep the faith.
skriver av mig lite
idag, hade vi engelska redovisning. vi skulle stå framför hela klassen och prata om ett land. helt ensamma var vi inte, utan vi var en grupp. på fyra personer. en efter en skulle man läsa upp den text som man skrivit och försökt lära sig ganska utantill. imorse, när jag gick till bussen satt texten hur bra som helst. som rinnande vatten i ett vattenfall. orden kom i rätt ordning, allt flöt på. som på en motorväg. men när jag stod där uppe, med ett bultande hjärta så var det som allt bara försvann. alla ord jag övat in. precis som en bilkö, det tog bara stopp.
-
fast när jag stod där, så insåg jag att det inte spelar någon roll om orden fastnar. för det är bara jag som vet vad jag egentligen skulle sagt. det spelar ingen roll om jag hoppar över något, för det är ingen som vet att det skulle varit med. jag stod där uppe, och sa det jag skulle säga. och tro det eller ej, det gick faktiskt ganska bra. inte så att man vill skrikv wow! men det var inte heller så att jag ville gömma mig.
-
det är som en låt jag lyssnade på idag "You've got to fight for every dream". det är verkligen så, man måste kämpa för att komma någon vart i livet. det är inte som att åka med en taxi, bara sitta där och se hur andra gör jobbet. utan livet är mer som att cykla. man får göra det själv. ibland med framgångar där man bara kan susa fram. men även med motgångar där man får ta i ännu mer. för allt går, bara man vill. bara man orkar att anstränga sig lite mer än vanligt ibland. bara man kan resa sig efter sina motgångar.
-
för att klara allt som livet innebär, tycker jag att det är otroligt viktigt att man har personer i sin omgivning som finns där för en. som stöttar en när man behöver det, som ger en ny energi. människor som glädjs åt ens framgångar. människor som bara finns där, som märker när man är nere. som skrattar med en. jag har precis dessa människor i mitt liv.
-
min familj. mina vänner. min pojkvän. ni är guld värda.
älskling....
hjärtat mitt.
är det någon i detta avlånga land, som förstår varför personen man behöver som mest alltid är på fel ställe? jag vill ha en varm famn att krypa in i när jag ska somna. ett par kalla fötter som drar till sig det mesta av täcket. en hand som pillar i mitt hår. ett par armar som håller om mig. en röst som säger jag älskar dig mest hjärtat. ett par läppar att kyssa. en doft som fyller hela sängen. ett leende som gör så att jag smälter. ett par ögon som jag kan drunkna i. hjärtslag som gör mig trygg. en person som får allt att kännas så lätt. som får mig att sväva på rosa moln, varje dag.
-
kan någon svara på varför min prins inte är här?
visste ni att
att jag vill sätta mig på första flyg till sommaren
att jag har mina ridkläder på mig, fortfarande.
att min senaste kyss var alldeles underbar, och full med känslor
att jag lyssnar mycket på musik
att jag funderar alldeles för mycket ibland
att jag pratar hela tiden om jag får den möjligheten
att jag inte gillar att sova ensam
att min första riktiga kyss var längesen, så längesen att jag inte minns den. eller kyss och kyss, då var det nog sommaren 07.
att jag har mina ridkläder på mig, fortfarande.
att min senaste kyss var alldeles underbar, och full med känslor
att jag lyssnar mycket på musik
att jag funderar alldeles för mycket ibland
att jag pratar hela tiden om jag får den möjligheten
att jag inte gillar att sova ensam
att min första riktiga kyss var längesen, så längesen att jag inte minns den. eller kyss och kyss, då var det nog sommaren 07.
att jag avskyr när mina nära mår dåligt
att kärlek är bland det finaste man får uppleva, samtidigt som det är livsfarligt
att jag gillar mysiga hemmakvällar
att jag alltid kommer vara jag
att jag är förälskad världens bästa erik
att sist jag grät var i söndags, på tågstationen tillsammans med älskling
att kärlek är bland det finaste man får uppleva, samtidigt som det är livsfarligt
att jag gillar mysiga hemmakvällar
att jag alltid kommer vara jag
att jag är förälskad världens bästa erik
att sist jag grät var i söndags, på tågstationen tillsammans med älskling
att min mobiltelefon är min livlina
att när jag vaknar på morgonen vill jag sova mer
att innan jag somnar pussar jag min bakgrunsbild godnatt. tönt.
att idag har jag varit i skolan och i stallet, samt hela huset
att jag just nu tänker jag på hur skönt det är att vara ledig imorgon
att i morgon kommer jag träna
att när jag vaknar på morgonen vill jag sova mer
att innan jag somnar pussar jag min bakgrunsbild godnatt. tönt.
att idag har jag varit i skolan och i stallet, samt hela huset
att jag just nu tänker jag på hur skönt det är att vara ledig imorgon
att i morgon kommer jag träna
agrkja
jag har världens finaste vänner runt mig, som får mig att skratta och vara glad. varje dag. men hela tiden känns det som om att det är något som saknas. en stor bit av mig som inte sitter där den ska. utan den biten lever sitt eget liv. och ja, jag saknar den. saknar att känna mig hel, för det är just det jag gör dom få dagarna jag får spendera tillsammans med min andra halva.
idag, är det två veckor och tre dagar sen jag såg hans leende. kände hans närhet. kysste hans läppar. såg in i hans ögon. höll hans hand. två veckor och tre dagar. och saknaden blir bara större och större för varje dag som går.
kom bara hit älskling, kom hit och gör mig sådär lycklig som bara du kan. kom hit och följ med oss till fjällen, ge mig en extra vecka tillsammans med dig innan det vanliga livet börjar igen. det utan dig vid min sida.
jag älskar dig.
bara för att.
I cannot promise you that
I will not change
I cannot promise you that
I will not have many different moods
I cannot promise you that
I will not hurt your feelings sometimes
I cannot promise you that
I will not be erratic
I cannot promise you that
I will always be strong
I cannot promise you that
my faults will not show
But -
I do promise you that
I will always be supportive of you
I do promise you that
I will share all my thoughts
and feelings with you
I do promise you that
I will give you freedom to be yourself
I do promise you that
I will understand everything that you do
I do promise you that
I will be completely honest with you
I do promise you that
I will laugh and cry with you
I do promise you that
I will help you achieve all your goals
But -
most of all
I do promise you that
I will always love you
I will not change
I cannot promise you that
I will not have many different moods
I cannot promise you that
I will not hurt your feelings sometimes
I cannot promise you that
I will not be erratic
I cannot promise you that
I will always be strong
I cannot promise you that
my faults will not show
But -
I do promise you that
I will always be supportive of you
I do promise you that
I will share all my thoughts
and feelings with you
I do promise you that
I will give you freedom to be yourself
I do promise you that
I will understand everything that you do
I do promise you that
I will be completely honest with you
I do promise you that
I will laugh and cry with you
I do promise you that
I will help you achieve all your goals
But -
most of all
I do promise you that
I will always love you
bajsdålig text...
Vänner
Vad skulle egntligen livet vara utan dom? Utan någon som får en att skratta varje dag? Utan någon som ser att man är nere, utan att man säger något? Utan någon som finns där i vårt och tort? Utan någon som man kan berätta allt för? Utan någon man verkligen kan vara sig själv med?
Nej, det finns nog inga riktiga svar på det. Vänner är något som vi alla behöver. Vissa mer än andra. Men jag kan lova er, att vi alla behöver det. Jag vet att jag inte är bäst på att skriva, att jag inte får till det sådär som man kanske ska. Men jag försöker iallafall, dock så har jag ingen aning om vart det kommer att sluta. Hur det kommer att vara från början till slut, om allt kommer att spåra ut, eller följa en röt tråd som det så fint heter.
Förr eller senare i livet, möter vi på våra motgångar, framgångar, pojkvänner, fester, kompis. Och val, som är ett riktmärke för hur vårat liv ska utvecklas. Hur skönt är det inte då, att ha någon att prata med? Någon som har en axel där för dig när du behöver gråta ut. Under mitt liv, så har jag haft världens finaste vänner vid min sida. Vissa vänner som försvunnit, och andra som har stannat kvar. Genom vårt och tort. (Nu blev det helt stopp i mitt huve, känner att det här inte kommer att bli bra alls, eller nej, det är inte bra alls..)
Jag tycker att det är coolt, magiskt, att man vågar öppna sig helhjärtat för vissa personer. Att man låter dom se alla ens sider, även de som inte är bra. Att man bara kan vara sig själv, med sin egen personlighet. Att man kan känna sig så pass trygg i någons sällskap.
Nej nu ger jag upp det här. Jag har världens bästa vänner, bara så att ni vet.
nu kör vi!
hittade en gammal text
En historia behöver inte sluta med
världskrig, död och våld
eller happy ever after - slut
att den rinner ut i sanden nu,
blåser bort med vinden
spelar mig ingen roll, egentligen.
jag har spelat en roll förut,
den här gången blev kungen kvar.
jag har blivit äldre, saknar glöd.
spelet är nytt, in med det nya
ut med det gamla.
du är inte gammal, bortkastad eller ovärdelig
du är historia för mig, en värdefull historia.
och det kommer du alltid att vara
halv deppppppp.... eller nej, hel
att glädje, kan förändrats så fort. från toppen till botten på en sekund. från ett leende på läpparna, till tårar i ögonen. från pigga ögon, till hjärtklappning. att allt kan kännas så skrämmande så fort, hur man får tvinga sig själv till att tänka positivt.
vad nere jag låter, men det är just precis vad jag är. min andra halva ska börja spela mer fotboll i vinter. och funderar över hur mycket vi kommer att ses. hur bra känns det tror ni? inte bra alls faktiskt ska jag tala om för er. känns liksom som allt kommer att ta slut. skärp dig sofia, tänk positivt!!
jag saknar ks, tro det eller ej...
hannes fick hem skolkatalogen idag, eller om det var igår. iallafall, jag satt och kollade i den ganska nyss. såg alla lärare jag haft under åren, alla som hjälp mig framåt. och även dom som inte märkte mina problem. jag började sakna alla gånger jag gått till skolan, gått in genom dörrarna och styrt stegen till garderoben. försökt hitta mina kompisars kläder och hängde upp jackan på en ledig krok. hade man halsduk, mössa eller vantar, så proppade man in det i ärmen. för att sedan gå till rummet där man har bgs. gå upp för trappan med nervösa steg, alla som var äldre var ju sååå läskiga. sitta och plugga hela dagarna, och känna sig stolt när man nådde sina veckomål.
sexan flöt på, sen började problemen. jag slutade göra det jag skulle, nämligen redovisa. gjorde klart stegen, men det var själva redovisningen som fick mig att backa. att sitta med en lärare som frågar tusen frågor på det man har gjort. som förväntar sig ett svar, ett bra ett. som sedan ska berätta om man klarade sig och får jobba vidare- eller om man fick en rest som man skulle komma tillbaka och visa. det blev mååååånga samtal med rektorn och lärare, allt för att jag skulle komma på banan igen. men det gick inte, rädslan för att redovisa fanns alltid kvar. tills en dag, tills jag började gå hos någon människa en gång i veckan har jag för mig att det var. där gjorde vi en rad med övningar, och sakta men säkert så började jag komma över det värsta. sakta men säkert började skolan att gå framåt igen. det var inte längre lika läskigt att sitta där på redovisningen.
jag är stolt över mig själv. stolt över att jag tog mig igenom helvetet. mindre stolt över att ljög dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad.
jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till. förutom att jag saknar ks. jag saknar att kunna det man ska. saknar kompisarna. saknar lärarna. saknar att bestämma mitt eget schema. samtidigt, som jag inte saknar det alls.
