kom hem från stallet för ett tag sen. blev en promenad hem därifrån, 9 mil eller vad det är. lite jobbigt allt är det att gå, men jag är bäst så ah. hade ju tänkt att åka och handla julklappar med mallan & crisen, men så blev det inte. förmodligen så sover mallan här ikväll, saknad chey är hon iallfall.
imorgon börjar jag åtta. med samhällsprov. slåt klackarna i taket av glädje! på riktigt. eller nej, jag tror nog att jag har ändrat mig. så kul är det faktiskst inte. riksdag och regering. blablabla. finns mycket roligare saker här i lovet. dock blir helgen skojig, så har inget att klaga på. ska träffa mallan och crisen, hänga i stallet, få sovsällskap, och förhoppningsvis något mer, hihi. jag funderar starkt på att gå och lägga mig. och slå en pling till min pojke. som jag förövrigt saknar till tusen. trots att det bara har gått fyra dagar sen vi sågs. men det är något speciellt med honom. helt klart.
"Det handlar om att prata sönder nätter, om att sätta på en film om och om igen för att storyn hela tiden tappas bort bland kyssar. Att låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet. Det handlar om att älska smaken av någon annans läppar. Om att brottas bland kuddar och att älska att förlora, bli nertryckt i dunet och kysst över hela kroppen. Det handlar om att kunna kyssa bort sårigheten, om att viska du är vacker tusen gånger varje natt och mena det lika mycket varje gång. Att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen och att ständigt ha tusen fjärilar i magen. Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut"
för alla som bryr sig, så kom jag precis hem. gick hem på grund av mitt älskade huvud och regn. tog tempern också, hej på den med! helt otroligt vad bra mitt liv är just nu.. som tur är så har jag världens bästa pojkvän som ska komma hit och ta hand om mig, eller nej juste han bor ju i örebro...
Vänner Vad skulle egntligen livet vara utan dom? Utan någon som får en att skratta varje dag? Utan någon som ser att man är nere, utan att man säger något? Utan någon som finns där i vårt och tort? Utan någon som man kan berätta allt för? Utan någon man verkligen kan vara sig själv med?
Nej, det finns nog inga riktiga svar på det. Vänner är något som vi alla behöver. Vissa mer än andra. Men jag kan lova er, att vi alla behöver det. Jag vet att jag inte är bäst på att skriva, att jag inte får till det sådär som man kanske ska. Men jag försöker iallafall, dock så har jag ingen aning om vart det kommer att sluta. Hur det kommer att vara från början till slut, om allt kommer att spåra ut, eller följa en röt tråd som det så fint heter.
Förr eller senare i livet, möter vi på våra motgångar, framgångar, pojkvänner, fester, kompis. Och val, som är ett riktmärke för hur vårat liv ska utvecklas. Hur skönt är det inte då, att ha någon att prata med? Någon som har en axel där för dig när du behöver gråta ut. Under mitt liv, så har jag haft världens finaste vänner vid min sida. Vissa vänner som försvunnit, och andra som har stannat kvar. Genom vårt och tort. (Nu blev det helt stopp i mitt huve, känner att det här inte kommer att bli bra alls, eller nej, det är inte bra alls..)
Jag tycker att det är coolt, magiskt, att man vågar öppna sig helhjärtat för vissa personer. Att man låter dom se alla ens sider, även de som inte är bra. Att man bara kan vara sig själv, med sin egen personlighet. Att man kan känna sig så pass trygg i någons sällskap.
Nej nu ger jag upp det här. Jag har världens bästa vänner, bara så att ni vet.
just take my hand fall in love with me again let's run away to the place when love first found us let's run away for the day don't need anyone around us
kom hem med en mage full av fem pannkakor, ändå hade den blivit hungrig. så nu sitter jag här och väntar på att mina två toast ska bli färdiga. sen blir det plugg för fulla muggar, åh vad livet är underbart!!! hade tänkt att vara bättre än bäst och ge mig ut på en springrunda. insåg att det inte var någon bra idé när jag snubbla till ganska ordentligen påväg hem från bussen.. dumma snön. jag som ville träna och gå ner i vikt. nu kallar samhäll, vi hörs!
En historia behöver inte sluta med världskrig, död och våld eller happy ever after - slut att den rinner ut i sanden nu, blåser bort med vinden spelar mig ingen roll, egentligen. jag har spelat en roll förut, den här gången blev kungen kvar. jag har blivit äldre, saknar glöd. spelet är nytt, in med det nya ut med det gamla. du är inte gammal, bortkastad eller ovärdelig du är historia för mig, en värdefull historia. och det kommer du alltid att vara
mätt i magen. trött i kroppen. håller på att plugga, men insåg att det inte går sååå bra när man har glömt böckerna i skolan. har iallafall fått ett flertal frågor gjorda, ja nu vet ni det. idag var en rolig dag att häma posten. bland alla räkningar och reklam, så låg det två tidningar. båda till mig. häst & ryttare. och solo. där har ni min underhållning för kvällen.
det jag ville säga med den här bilden, var att vi ska hit på jullovet. en vecka ska jag spendera här med min familj. njuta av att åka skidor, och allt som hör till. och vet ni? det bästa med det hela, är att min pojke kanske ska följa med. kanske inte hela veckan, men iallfall några dagar. jag kan inte göra något annat än att hålla tummarna för att det sker. för jag vill inget hellre än åka till fjällen tillsammans med honom, busa runt i snön, sitta i en bil i flera timmar, ta en massa härliga kort, och bara vara vi.
sitter och äter frukost nu. vaniljyogurt med russin. hade tänkt att ta paj, men nej, nu ska jag sluta med sånt. & börja träna ordentligt. ska snart bege mig till stallet, och åka för att busa i snön med pigg häst och underbar vän. haha. vi hörs!
min finaste är här. sovande i min säng. rolig grabb det där. hihi. har precis gjort klart en naturkunskaps grej, stolt chey! för alla som vill veta, så har vi inte gjort något speciellt. ätit pepparkaksdeg och bara degat galet. precis sånt som man behöver. inget vettigt att skriva. puss på stjärten!
idag, för sexton år sedan föddes en av världens finaste människor. & jag har fått turen att lära känna henne, att rida tillsammans med henne, att gå i samma klass som henne.
min älskade lillebror slog på våran data. poff sa det, sen fungerade den inte något mer... just nu är den inne på lagning, vi ska få en lånedator på fredag. så kanske blir det bättre uppdatering då. men inte i helgen inte, för imorgon kommer världens finaste hit. och vi ska ha världens bästa helg. hur underbart som helst om någon skulle fråga mig.
nu ska jag byta om till mjukisar och försöka må bättre. usch för huvudet, ögonen och mitt illamående. är det chill om jag dör tills imorgon?
åh, jag minns när en tjej i kunskap sjöng den här låten. sara heter hon, och hon sjöng den flera gånger. på avslutnignar. ensam på en pall i matsalen och alla runt omkring sig. det är något med låten, något jag inte kan sätta ord på. underbara ks...
jag har en vän. en väldigt fin sådan faktiskt. hon heter linnéa anna sofia sandhagen, och bor i västerås. den här tjejen lärde jag känna sommaren 2008, om jag inte minns helt fel, det är två år sedan. även om vi inte alls har lika mycket kontakt nu som då, så vet jag att hon alltid finns där för mig om jag behöver. och det känns så underbart, att kunna prata med någon som man inte träffar varje dag. berätta vad man verkligen känner.
jag har en önskan, en liten sådan, och det är att få träffa henne. snart. vi har under en lång tid sagt att vi ska ses, att hon ska komma till stockholm någon dag. men har det blivit av? nej, det är just det.
hittade bilden på louises blogg. tyckte den var så fin, hihi.
tänkte bege mig till sängs snart, har ändå inget bättre för mig. imorgon bär det av till stallet, supermys! sen sover jag och louise hos hanna. ah, nu vet ni vad jag ska göra den närmaste tiden. sen skulle jag beeeeeeeeeeehöva köpa nått till världens bästa, det är ju trots allt fars dag på söndag.
vare sig du vill eller inte, så kommer jag alltid att älska dig
vill bara krypa ner i en varm och trygg famn. höra trygga ord om att allt kommer att lösa sig, det kommer att bli bra. att han alltid kommer att finnas vid min sida genom det. men det finns ingen famn, inga ord, ingen han. eller jo, tusen miljarder meter bort. men vad spelar det för roll? jag vill ha honom här. nu. kanske ska ta och sätta mig på ett tåg ikväll, underbara tanke.
bussen går halv åtta imorgon, vilket betyder att jag måste gå hemifrån kvart över sju. detta leder till att man klocka ringer halv sju. ska vara smart att ta fram kläder ikväll. fast egentligen orkar jag inte gå till skolan imorgon, mitt huvud tar på riktigt död på mig. men det gör inget va? jag skulle ju liksom kunna dö tills det försvinner. helst underbart typ.
har precis skrivit klart vår under kriminologi uppgift, en analys om Robban. superskoj, fast näe... skolan flöt på som vanligt. spanska prov, naturkunskap, lunch, jumpa, geografi och engelska. plus massa huvudvärk på det. och ett depphumör som bara blir sämre. hehe. gud vad dåligt och tråkigt jag skriver. sätter en punkt här punkt.
klockan börjar röra sig mot tio, jag börjar bli trött, min mage börjar göra ont, batteriet börjar ta slut. imorgon börjar jag halv tio, med spanska prov. det är nästan så att jag vill skjuta mig själv. på riktigt alltså. spanskan och jag har aldrig riktigt klickat.. i ks kändes det ändå okej, då var jag inte sämst. men nu, nu är det rena helvetet. dör lite varje gång. jag har insett att mina vänner är dom bästa som finns, på riktigt.
ska röra mitt feta arsle från sängen och gå på toa. sen krypa ner här igen och slå en liten signal till min underbara pojkvän. jag är typ såååååååååååååååhär kär i honom, eller nej, det går faktiskt inte att förklara. hihi. oj vad rörigt allt blev nu... vi hörs fina ni!
spenderade ett tag av dagen på sjukhuset. alltid lika underbart att höra att dom inte vet vad det är för fel på mig. alltid lika underbart att få komma tillbaka om något tag. idag fick vi iallafall tabletter som jag ska prova äta ett tag, håller alla tummar jag har för att det ska funka. orkar inte riktigt med det här längre.
…Kommer alltid att vara en speciell dag för mig för mig. Den 9:e dagen av varje månad, betyder ytligare en månad tillsammans med världens bästa pojkvän. Jag vet att det inte är någon tävling, att det egentligen inte spelar någon roll hur länge man har vart tillsammans. För det som verkligen räknas, det är kärleken till den andra personen. Men för mig, personligen, så blir jag den 9:e stolt över oss. Stolt över att vi klarat ännu en månad tillsammans, trots de tre timmarna emellan oss.
Idag är det den 9:onde november & det betyder att jag & Erik firar ännu en månad tillsammans. 19 månader är vi uppe i. Ett år och sju månader.Det är sjukt vad fort tiden kan gå, den bara springer för bi. Bokstavligt talat. Jag kan fortfarande minns allt lika klart, som om det var igår vi blev tillsammans. Som det var igår vi kysstes förs första gången, som om det var igår jag blev hans och han blev min. Ibland vill jag kunna stanna upp klockan, trycka på paus, och bara ta vara på stunden. Samtidigt som jag vill spola framåt och se hur vårat liv kommer att se ut om några år. Men mest av allt, vill jag bara njuta av att ha honom vid min sida. Ta vara på varje sekund.
För 19 månader var det den 9:onde april, dagen som förändrade mitt liv. Totalt. Dagen som jag verkligen insåg vad kärlek var igen. Hur det verkligen var att älska någon av hela sitt hjärta. Hur det var att dela allt med någon igen. För det är just det som jag och Erik gör. Vi delar allt det roligare, och allt det tråkiga. Allt det lätta, och allt det svåra. Alla skratt, och alla tårar. För mig är det i princip helt omöjligt att förklara denna känsla, förklara det underbara som jag känner för honom. Det som vi delar ihop. Att vara kär, är heltunderbart... men att få sin kärlek besvarad är helt obeskrivligt.
I 19 månader har jag haft en extra axel att luta mig mot, två extra ögon, en varm kropp, en person som finns där i alla lägen, en som får mig lycklig!
Erik, är för mig värd allt i hela världen. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna tacka honom för allt det underbara som han för mig varje dag. Men på något sätt, något år, så kommer jag kanske på en lösning. Det får vi helt enkelt se. Jag Älskar Dig Erik Sundelius, tack för den bästa tiden i mitt liv ♥
ohno... jag hade skrivit värsta inlägget och så råkar jag stänga ner internet. eller så försvann täckning, iallafall, det var ett halv intressant inlägg. ledsen chey.
sitter på tåget mot min kära hemstad. ska bli lite skönt att komma hem. känns bara så tomt att göra det utan min pojke. i sex dagar har han funnits där från morgon till kväll. alltid i min närhet. i sex dagar, har han gett mig ett leende på läpparna nästan hela tiden. i sex dagar, har han visat mig hur mycket han älskar mig. i sex dagar, har han gjort mitt lov till det bästa. trots ett huve som dunkar, och regn för ögonen. han är helt klart bäst, med hästlängder.
för alla som vill veta, så kommer det nog upp bilder lite senare. eller ah, imorgon... men det är LITE senare. hoppas ni haft ett bra lov!
