miles don't mean anything

samanfattning av 2010.

januari: befann mig i sydafrika. kom hem och begav mig till finaste. skolan flöt på som vanligt
februari: hade alla hjärtans dag helg
mars: var ute i snön. tog massa promenader
april: ett år med älskling. 
maj: fyllde år. idrottsdag. började sola. 
juni: avslutningsbal. sommarlov. jobbade. bada. solade. pussades. skrattade. 
juli: hängde på landet. köpte systemkamera. mös på taket. var med finaste.
Augusti: tränade massa. firade morfar. började gymnasiet. 
september: insåg hur underbar pojkvän jag har. pilen avlivades. tog massa bilder
oktober: ett och ett halvt år med finaste. var smurfar i skolan. började rida igen. landet
november: kom närmare louisen. massa plugg. snön kom. gjorde en film till bästa. 
december: plugg. stall. snö. luciatåg. tog massa kort. saknade min pojke. firade jul. och nu, nyår med bästa!

om jag kommer att sakna dig. som jag redan saknar dig. det gör ont. i precis hela kroppen. hjärtat känns... alldeles tomt. vart ska man börja? ska man börja från början på vårat kapitel? från femte oktober tvåtusen nio. eller ska man börja här, i slutet? jag vet inte, utan det får bli som det blir.

* är den sista på 2010

jag vet inte vad jag ångrar. och det jag har ångrat, har jag redan glömt.

var nog den senaste, när jag fyllde sexton. och min prins var här. eller jag skojade bara. vi var inte alls här. först på fredagen så kom fina vänner hit och firade mig. på lördagen var vi på 50- års fest, och sen på min dag så var vi ute i stugan och släkten kom och grattade mig. fullt upp hela helgen med andra ord, men eftersom min bästa var vid min sida. så fanns det ingen tråkig sekund. hihi

favoritminne? grejen är den att jag inte har ett minne. ha-ha. okej, mitt favoritminne som jag kan tänka på tusen gånger om, är dagen jag och erik blev tillsammans. 9 april 2009. (attans, nu började jag tänka på det. och kommer aldrig komma på ett annat minne).

jag har insett att jag nog har svåra sömnproblem. haha. på kvällarna kan jag inte somna, och nu när vi börjar halv elva (!!!!!!!!!!!) så vaknar jag klockan åtta. åååhhhhh.h.h.h.h.h.. jaja. får ju lov idag, och finaste kommer på måndag. då brukar jag sova som en prinsessa. hih. rörigt inlägg, så bye!

första seriösa kyssen, antar jag var sommaren 2007. när jag alltså var 13 år, och tillsammans med alexander. om jag ska vara helt ärlig- jag minns inte hur det gick till, var och inte heller när. men något säger mig att det var natten då vi alla sov i vår lillstuga på natten. jag och alex låg bredvid varandra, och jag kände en varm hand på min. det minns jag, men kyssen? nej, inte den. kanske kom den då, den natten.

Mina drömmar... handlar för det mesta om konstiga saker som jag sedan glömmer bort när jag vaknar. Precis innan jag hinner berätta dom för något. Tråkigt. Seriöst då, jag vet inte vad jag drömmer om att göra. Vad jag vill jobba med när jag blir stor. 

Om jag nu ska vara helt ärlig, jag är inte säker på om jag har några drömmar. Det finns inget som jag velat göra jättelänge och som jag verkligen vill uppnå. Eller jo, när jag tänker efter. Det var för ett tag sen nu. Flera månader. När jag och finaste varit tillsammans ett halvår kanske. Då insåg jag att jag faktiskt vill dela mitt liv tillsammans med honom, att jag vill bo tillsammans med honom. Där har vi alltså min dröm, flytta ihop med erik. 

skyller på att enda gången jag var utanför dörren var när jag skulle gå och åka pulka. iklädd underställ och tjocktröja, vilket jag fortfarande har på mig. ett par svarta fina byxor och en turkos tröja med bruna detaljer. snyggast i staden, det är jag det!

har varit den sista hela innan jullovet, hur uuuunderbart är inte det?! har haft hyfsat mycket plugg men har kämpat på och sett det roliga i det hela istället. tre dagar spenderade jag på hästryggen och i stallet. de andra med plugg. fredagskvällen hemma hos min fina vän lena med louise och nattis. där blev det tacos, dear john, bad, skratt och hårfärgning. älskade kompisar! igår tog jag det bara lugnt och köpte klart de sista julklapparna, plus slog in de.

vill bara ha det som förut. ♥

pratade nyss med min älskade i telefon. för att sedan göra lite situps, för att fördriva tiden eller något sånt. ska bege mig till sängen har ändå inget vettigt att komma med. vi hörs.

julklappar inslagna. julgodis bakat. bubbelvatten druckit. musik spelas. godis ätet. saknar min prins

... finns det en massa skräp, böcker, block, pennor, mer skräp, en telefon, busskort, ipod, nycklar, tamponger, gem och ja.. ännu mer skräp. haha!

världens bästa, galnaste, jobbigaste syskon har jag. två bröder - hannes 14 år på måndag & vildungen ludvig 4,5 år. sen även min syster ebba på 10 år. vet inte riktigt vad jag ska skriva om dom, slänger in bilder istället!

Vad tror jag egentligen på?
Jag sitter här, konfirmerad, och funderar på vad jag tror på. Om jag tror på att det finns någon där uppe. Någon som hör våra böner, någon som hjälper oss med livet. Någon. På ett sätt tror jag att det finns någon, inte en gud. Utan bara någon. Jag vill nog inte tro på att vi bara dör och allt blir svart. Föralltid. Jag vill tro på att man lever vidare, precis som i alla filmer. Okej, alla var att ta i. Men som Bröderna Lejonhjärta. Grabbarna dör, men kommer till en ny värld. En ny plats. Och får vara tillsammans igen. Så vill jag att det ska vara för mig med.

Vad tror jag mer på?
Med handen på hjärtat, jag tror på kärlek vid första ögonkastet. Jag tror att det är möjligt att bara genom att se på en person. Genom att se den i ögonen, och man redan då vet- att för eller senare kommer det att bli vi. Eller nej, jag tror inte. Jag vet. För jag har själv varit med om det. Att drunka i någons ögon och i samma ögonblick bli kär. Vad gäller kärlek, så tror jag på ödet. Ödet att det finns någon där ute som man hör ihop med. Något säger mig, att jag har hittat mitt öde. Min själsfrände.

Jag hittade en fin mening på en tjejs blogg, och jag tyckte den passade in;

eftermiddagen spenderade jag i stan med världens bästa mamma istället för att plugga. jaja... fick med mig två klänningar och två mössor hem. glad chey!

nu ska jag bege mig till skolan med vääääärldens huvudvärk......... men det blir nog bra. slutar vid fyra i think, då blir det hem och plugga. gud vad jag älskar skolan just nu! har så mycket ork till att sätta mig framför datorn och skriva om hållbarutveckling. jag har verkligen det, verkligen. inte. idag är det exakt en vecka kvar tills vi får jullov, som jag längtar! nu är det dags att bege mig till bussen. b a j s

Hela livet består av ett per miljarder ögonblick. Det kan vara allt få gå till skolan själv till att möta en gammal vän när man minst anar det. Det är alla dessa ögonblick som gör livet till vårat eget, till vårat speciella liv. Som bara är ditt och ingen annans. Bland alla dessa ögonblick, så är det vissa som man minns tydligare. Och det är ett sådant som jag tänker berätta om, därav låten.

Påsklov 2009, spenderade jag uppe i Rättvik med min underbara konfirmationsgrupp.Vi var två killar och sexton tjejer om jag  minns rätt. Under våran tid så hade vi tre olika läger, höstlov, påsklov och sedan ett på sommarlovet. Det är det på påsken som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. Jag tror att många vet varför, men jag vill berätta igen. Jag vill i mitt huvud uppleva dagen igen, just det ögonblicket då våra läppar mötes för första gången.

Precis som varje vecka, så var det disco. Jag har aldrig varit riktigt för att dansa, och så hade det hänt en grej med min kompis. Så vi hängde inte där såååå mycket, utan satt mest och snackade i rummen, myyys det med ju! Sen iallafall,  typ en kvart innan discot skulle stänga så gick vi ner dit för att se hur det var. Vi sitter oss mot väggen och kollar på alla som dansar. Precis som på vilket disco som helst, var det tryckare på slutet.

Erik går mot oss, och mitt hjärta börjar slå snabbare. För inte kan det vara mig han kommer fråga? Och så hör jag hans röst ska vi dansa? Haha tänker jag, han frågade inte mig. Men sen en sekund senare insåg jag, att jo han frågade faktiskt mig. Så då går vi ut till dansgolvet. Spänningen var lite stel, men direkt när vi började dansa så blev det bättre. Jag minns så väl hur fort hans hjärta slog men ändå verkade det som han verkligen slappnade av. För det var nog det här han hade väntat på, hela kvällen och ända sen den dagen han blev kär i mig.

Så där står vi och dansar till allas awww, naaw, va söta! Jag minns hur han luktade, vad han hade på sig och att jag kände mig som den enda i världen för honom. Och det känner jag mig fortfarande som. En kyss eller två, tre kyssar, var det som behövdes. Behövdes för att det skulle bli vi.

9 april 2009, världens bästa dautm. Och världens bästa pojke som aldrig slutade kämpa.

har gett upp plugget, skrev sisådär tre meningar........ får ta tag i det där en annan. duschen lockar betydligt mer, och kanske ett samtal med min älskade. som jag förövrigt saknar ihjäl mig efter. bara en vecka och sex dagar kvar. ja jag har nedräkning.

jag må vara töntig, men det gör ont i hjärtat när bror min inte kan prata ordentligt. man kan verkligen se på honom hur jobbigt det är... min fina lilla prins

har precis satt mig framför datorn och ska ta tag i vår uppgift om hållbarutveckling. visst låter det kul? grejen är den.. att det är vårat slutbetyg i naturkunskap a. jippie! men jag ska kämpa på och det är ju sex dagar kvar tills den ska vara klar. så det blir nog chill.

har varit hos doktorn idag, eller på huvudvärkskliniken rättare sagt. dom har hittat varför jag har ont i huvudet. för alla som vill veta så kan det bero på att jag är stel/spänd i typ hela höger sida av nacken och axlar/ skuldrorna. och även på vänster. så dom klämmer och stretchar överallt. smärta.

men vi hörs hörrni!

Med handen på hjärtat, så är det Erik som är min bästavän. I vårt och tort. Ingen vet så mycket om mig som honom, och ibland tror jag att han vet mer om mig än vad jag själv gör. Det känns skönt, otroligt skönt att ha honom vid min sida. världens bästa pojkvän.

Precis som pojken min sa en gång: "Gustav är min bästis, men du är min superbästis". Precis som honom så har jag en bästis, som inte är han. Den här fina människan har jag känt.. några år, haha. Vi lärde känna varanda i stallet, och med tiden så växte våran vänskap fram. Alla kilometer långe cykelturer till stallet. Turer med så mycket skratt, och så mycket klagan. Alla busgalopper vi tagit, skrattande på hästarna. Alla stunder vi bara, har varit vi.

Hon kanske inte är den som vet allt om mig, inte den som känner mig bäst. Men för varje dag som går så kommer en ny sak fram. Det känns liksom som vi kommer närmare varandra hela tiden, kanske bara jag som känner så. Vem vet? Fina människa, älskade vän-

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

Dagen har spenderats i stallet, och sen på Olivias luciashow. Skoj skoj! Inget vettigt att skriva, som vanligt med andra ord...

För mig är kärlek, det bästa som finns. Samtidigt som det känns som jag skulle kunna skriva en lång text om kärlek, så känns det som det räcker med att säga kärlek går inte att beskriva, det är något som vi alla måste få uppleve själv. Då vi alla har olika syn på kärlek.



min största kärlek.

gårdagen spenderade jag på idolfinalen tillsammans med syster och far. det var riktigt härligt faktiskt! hade lite bilder och filmer på mobilen, men insåg att dom är kassa. haha. så dom tänker jag behålla för mig själv (y)

egentligen är det väl mening att man ska ta bild på allt som man äter, men det har jag inte gjort.
frukost: risgrynsgröt och good macka
lunch: varma koppen och knäckebröd i stallet
middag: kyckling, potatis och goooooda såser
övrigt: godis *tjockis*

klockan ringde tjugo över sju, tuff som jag är vaknade jag prick sju. gick upp och åt frukost- risgrynsgröt, macka och mandarin. jeeevla tjockis jag är... sen klädde jag på mig och allt det där. gick till bussen, väntade på bussen. åkte till skolan. började dagen med naturkunskap, svenska och sedan lunch. risgrynsgröt igen, och tuuusen pepparkakor!!! sen hade vi matte och håltimme för att sedan avsluta den långa dagen med en tråååkiga spanska lektion.

halvledsen flicka, eller nej, jag tror faktiskt att det är mer än halvt....

Vem är jag?

Jag är en tjej på 16 år som bor i Älvsjö. Närmare besämt Herrängen. Här i vårat fina tegelhus bor jag tillsammans med min mamma, pappa, lillebror 1, lillebror 2 och även en lillasyster. Vi har hållt oss till Herrängen hela mitt liv, eller juste, vi bodde i stan ett år. Men det räknas ju nästan inte.

För tillfället (eller okej, jag har 2,5 år kvar...) så pluggar jag mitt första år på Sjödals gymnasiet, samhälle- beteende heter linjen så vackert. Jag valde den för att jag ville veta varför vi människor reagerar som vi gör och sånt, då jag tycker det är skojsigt. Men än så länge, och jag har faktiskt gått snart en termin, så har vi inte hållt på med det så mycket. Vi läser alla vanliga (tråkiga) ämnen och även krimonologi. I början när vi skulle bestämma gymnasie, lutade det åt ett med innebandy inriktning då jag spelade det förut under ett antal år. Dock så valde jag att sluta då det inte kändes bra i nya laget, och jag inte längre utvecklades. Nu lät det som om jag vore bäst, men så var det inte, utan jag menar bara att jag inte riktigt fick det stöd jag behövde för att komma framåt. Utan jag stod mest och trampade vatten, säger man så btw?

Under veckorna som består av plugg, så hinner jag rida ungefär tre dagar i veckan. Jag är medryttare på 5-åriga Wanco. För varje gång som jag rider, så känns det som vi utvecklas. Och det är sånt jag behöver. Stallet ligger iallafall vid glömsta vägen, eller ah. Ett snett rött stall med plats för fem hästar. Visst önskar jag att det fanns värme, varmvatten och sånt. Men det har sin charm. Och för mig är det en frizon.

Jag har även världens bästa pojkvän vid min sida, Erik heter han. Pojken bor i Örebro så jag kan inte direkt skryta med att vi ses sååå ofta. Men det är faktiskt värt allt slit att bo 2 timmar med tåg ifrån honom, för varje gång vi ses- känns allt så perfekt. Det är han och jag, föralltid.

Jag har inget mål med mitt liv, förutom att bli lycklig. Det är det enda jag vet än så länge.

ny header, inte så fin. men ändå. för alla som inte ser, så står det de vackraste sakerna i livet går inte att ta på. utan de finns i ditt hjärta.

det stora är inte att aldrig misslyckas, utan att resa sig varje gång man faller.

myser runt i min pojkes tröja tillsammans med matteboken. riktigt mysigt är det. fast näe. min fina är på träning, som slutar typ nu. längtar efter honom. gillar att det inte ens var två timmar sen vi sågs, men grejen är att det inte spelar någon roll. eller något sånt. nej nu börjar det här flumma ur lite, vet inte vad jag skriver längre... bye!

det här borde jag kanske inte lägga upp.
men jag tycker bilden är så hiiiiimla fin! fick den av mitt ex rasmus, när jag fyllde... fjorton tror jag. ah, så var det. hittade den när vi flyttade, längst in i garderoben. och där har den hamnat igen.

ja, jag har bildbrist. och ja, jag tycker mina nallar är söta.

nu kryper jag ner i sängen, och försöker sova. godnatt!

funderar på att lägga mig nu. somna. vakna. duscha. klä på mig. äta. åka till skolan. fika. åka till centralen. åka till örebro. och hamna i världens bästa famn. inser dock att jag inte skulle somna ännu, men som jag längtar efter honom. min pojkvän. när vi ändå är inne på honom. om sju dagar, en vecka med andra ord, så firar vi 20 månader. tiden bara springer iväg, 4 månader och sen två år. underbart.

knapprar pepparkakor och springer omkring med dammtrasan i högsta hugg. härlig musik spelas även. har besämt mig att göra något vettigt av dagen, trots att jag mår mindre bra. blev sugen på att ta lite fina kort också, ser så underbart ut ute. men vi får se hur det blir.