miles don't mean anything

Hela livet består av ett per miljarder ögonblick. Det kan vara allt få gå till skolan själv till att möta en gammal vän när man minst anar det. Det är alla dessa ögonblick som gör livet till vårat eget, till vårat speciella liv. Som bara är ditt och ingen annans. Bland alla dessa ögonblick, så är det vissa som man minns tydligare. Och det är ett sådant som jag tänker berätta om, därav låten.

Påsklov 2009, spenderade jag uppe i Rättvik med min underbara konfirmationsgrupp.Vi var två killar och sexton tjejer om jag  minns rätt. Under våran tid så hade vi tre olika läger, höstlov, påsklov och sedan ett på sommarlovet. Det är det på påsken som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. Jag tror att många vet varför, men jag vill berätta igen. Jag vill i mitt huvud uppleva dagen igen, just det ögonblicket då våra läppar mötes för första gången.

Precis som varje vecka, så var det disco. Jag har aldrig varit riktigt för att dansa, och så hade det hänt en grej med min kompis. Så vi hängde inte där såååå mycket, utan satt mest och snackade i rummen, myyys det med ju! Sen iallafall,  typ en kvart innan discot skulle stänga så gick vi ner dit för att se hur det var. Vi sitter oss mot väggen och kollar på alla som dansar. Precis som på vilket disco som helst, var det tryckare på slutet.

Erik går mot oss, och mitt hjärta börjar slå snabbare. För inte kan det vara mig han kommer fråga? Och så hör jag hans röst ska vi dansa? Haha tänker jag, han frågade inte mig. Men sen en sekund senare insåg jag, att jo han frågade faktiskt mig. Så då går vi ut till dansgolvet. Spänningen var lite stel, men direkt när vi började dansa så blev det bättre. Jag minns så väl hur fort hans hjärta slog men ändå verkade det som han verkligen slappnade av. För det var nog det här han hade väntat på, hela kvällen och ända sen den dagen han blev kär i mig.

Så där står vi och dansar till allas awww, naaw, va söta! Jag minns hur han luktade, vad han hade på sig och att jag kände mig som den enda i världen för honom. Och det känner jag mig fortfarande som. En kyss eller två, tre kyssar, var det som behövdes. Behövdes för att det skulle bli vi.

9 april 2009, världens bästa dautm. Och världens bästa pojke som aldrig slutade kämpa.