falling slowly
Beger mig ner till sängen. En säng som står alldels tom, en säng som luktar älskling. En säng som jag inte vill sova ensam i. För senaste gången jag sov där, då låg han där. Då höll han om mig. Har bara gått in och ut genom min dörr idag, vill inte vara där. Vill inte gråta igen. För jag vet inte hur många tårar jag fällt det senaste dygnet. Det är tungt när han åker, speciellt de första dagarna. Men jag är stark, det vet jag också.
vi hörs imorgon.
Lämna en kommentar
Trackback