du kan stå under mitt paraply
när jag kom innanför dörren. svettig och slut i hela kroppen med ett hjärtat som slog i hundra åttio, insåg jag att jag faktiskt älskar det här. jag älskar att springa runt sjön. älskar att känna hur musklerna anstränger sig. visst, det är inte som förut. men det förväntar jag mig inte, då var kondisen på topp. men det kan den bli igen, efter ett tag. efter ex antal varv runt den där sjön. ett varje dag. låter som en bra början. bara så att ni vet liksom.
Lämna en kommentar
Trackback
