en natt tanke.
jag har ägnat hyfsat lång tid av min kväll till att kolla igenom min & mallans bilddagbok. tre år kollade jag igenom. från nu, tills 2008. massa minnen. glädje. lycka. tårar. sorg. vad jag vill komma fram till med det här vet jag inte riktigt, jag vill mest bara lätta mitt hjärta lite. det spelar ingen roll om det finns någon som läser orden, meningarna som kommer bildas med tryck på knapparna. jag vill bara skriva, låta fingrarna svepa över tangenterna. låta huvudet koppla bort nuet och bege sig bakåt i tiden.
till en tid för så länge sen. en tid då jag hade världens finaste vän vid min sida. jag minns det så väl, allt vi gjorde. allt vi sa. det underbara som vi hade tillsammans. att kolla på bilderna, gjorde ont. det väckte känslor som jag så fint trodde var glömde. en och annan tår rullade ner på kinder. att tänka till bara känns i hela kroppen. hjärnan minns.hjärtat saknar. kroppen skakar. att inse vad det var som jag förstörde för så länge sen. vad mitt val fick för betydelse. valet mellan bästavännen och pojkvännen. jag förstod det inte då. inte sen. utan tanken kom smygande med dagarna, veckorna, månaderna. bland den glädje som fanns för att hon ens pratade med mig igen, så fanns känslan där i hjärtat. det gjorde ont. så ont. att se hennes leende. att höra hennes skratt. tio år i samma klass kom vi upp till. från sexårs till nian. sista året, var inte som det borde vart. och jag vet att det var mitt fel. bara mitt. den vetskapen gör så att jag skämms. men det är inget jag kan göra åt. alla gör vi misstag. misstag som vi lär oss av. ända kan jag inte låta bli att sakna henne.
omringad av underbara vänner och världens bästa pojkvän. så fanns saknaden. saknaden över att ha en riktig bästavän. någon som man vet att man hör ihop med. den vän som jag hade haft. alla var två & två. en tvåmanhet. och där mitt i, fanns jag. en ensamhet. och saknade det som vi en gång hade delat tillsammans. jag vet att jag inte visat det på rätt sätt. att jag inte gjorde det som jag borde. men jag vet att har aldrig varit riktigt bra på att visa vad jag känner.
tror inte ens att du läser det här. men gör du det. så vet du själv vem du är & du ska veta att jag saknar dig. saknar oss.
till en tid för så länge sen. en tid då jag hade världens finaste vän vid min sida. jag minns det så väl, allt vi gjorde. allt vi sa. det underbara som vi hade tillsammans. att kolla på bilderna, gjorde ont. det väckte känslor som jag så fint trodde var glömde. en och annan tår rullade ner på kinder. att tänka till bara känns i hela kroppen. hjärnan minns.hjärtat saknar. kroppen skakar. att inse vad det var som jag förstörde för så länge sen. vad mitt val fick för betydelse. valet mellan bästavännen och pojkvännen. jag förstod det inte då. inte sen. utan tanken kom smygande med dagarna, veckorna, månaderna. bland den glädje som fanns för att hon ens pratade med mig igen, så fanns känslan där i hjärtat. det gjorde ont. så ont. att se hennes leende. att höra hennes skratt. tio år i samma klass kom vi upp till. från sexårs till nian. sista året, var inte som det borde vart. och jag vet att det var mitt fel. bara mitt. den vetskapen gör så att jag skämms. men det är inget jag kan göra åt. alla gör vi misstag. misstag som vi lär oss av. ända kan jag inte låta bli att sakna henne.
omringad av underbara vänner och världens bästa pojkvän. så fanns saknaden. saknaden över att ha en riktig bästavän. någon som man vet att man hör ihop med. den vän som jag hade haft. alla var två & två. en tvåmanhet. och där mitt i, fanns jag. en ensamhet. och saknade det som vi en gång hade delat tillsammans. jag vet att jag inte visat det på rätt sätt. att jag inte gjorde det som jag borde. men jag vet att har aldrig varit riktigt bra på att visa vad jag känner.
tror inte ens att du läser det här. men gör du det. så vet du själv vem du är & du ska veta att jag saknar dig. saknar oss.
Lämna en kommentar
Trackback
