bara en gång till.
det kanske är meningen, att man faller isär
för att kunna bli hel igen. det finns inget jag och du
som kan ta mig ur, denna hagelskur. och när det regnar,
vill jag bara fly. kan inte dansa under mitt paraply.
nu har det blivit såhär, vi bara skriker och svär och vi har glidit isär.
jag skriver det hära, för den tiden vi hade hopp om att isen skulle bära.
men det var då, och klockan tickar jag somnar stillsamt
låtsas vilja komma, hinna fram till det vi kunde haft.
alla stunderna och det underland som vi lämnat allt,
känslan brast och nu när du är borta behöver jag änglavakt.
hör du jag håller andan, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
det kanske är meningen att man gråter sig till
sömns för att sedan kunna le igen.
vi badar i solnedgången, jag ser tillbaks & orden kommer.
det håller inte längre, vi sa det ikapp. jag låter dagarna dö,
för jag saknar din röst. och allt vi haft, är som bortspolat av ett vattenfall.
du, vad som än händer, du glömmer väl inte bort våra galna sommarnätter.
jag ville bara vara lite bättre, vindarna kommer jag svarade på direkten.
en klen tröst att jag ser dig ibland, att du ville ge mig din hand.
för vad spelar nån roll, när du lämnat allt.
ingenting är ett känslokall.
hör du jag håller andan, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
fingrar i nacken, så avlägset nu när jag vinglar i natten.
det slår mig ifall ingen är vacker är det kärleksbrev
eller brinnande papper. det var sommar, och vi dyrkade solsken.
samma sommar som fyllt mig med tomhet.
och allt jag vill, är att man måste ta sig upp för att kunna falla ner.
och jag har sett botten alltför många gånger,
och allt jag vill är att du ska hålla om mig.
men jag tänker vara trogen förevigt, här är korten i leken,
eller ord utan mening för, allt vi haft är dött,
och att du frågar hur jag mår är en fattig tröst.
tusentals du och jag, det har slutat vara vi så jag har slutat vara jag.
hör du jag håller andan, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
ta mig dit igen, bara en gång till.
ta mig dit igen, bara en gång till..
för att kunna bli hel igen. det finns inget jag och du
som kan ta mig ur, denna hagelskur. och när det regnar,
vill jag bara fly. kan inte dansa under mitt paraply.
nu har det blivit såhär, vi bara skriker och svär och vi har glidit isär.
jag skriver det hära, för den tiden vi hade hopp om att isen skulle bära.
men det var då, och klockan tickar jag somnar stillsamt
låtsas vilja komma, hinna fram till det vi kunde haft.
alla stunderna och det underland som vi lämnat allt,
känslan brast och nu när du är borta behöver jag änglavakt.
hör du jag håller andan, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
det kanske är meningen att man gråter sig till
sömns för att sedan kunna le igen.
vi badar i solnedgången, jag ser tillbaks & orden kommer.
det håller inte längre, vi sa det ikapp. jag låter dagarna dö,
för jag saknar din röst. och allt vi haft, är som bortspolat av ett vattenfall.
du, vad som än händer, du glömmer väl inte bort våra galna sommarnätter.
jag ville bara vara lite bättre, vindarna kommer jag svarade på direkten.
en klen tröst att jag ser dig ibland, att du ville ge mig din hand.
för vad spelar nån roll, när du lämnat allt.
ingenting är ett känslokall.
hör du jag håller andan, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
fingrar i nacken, så avlägset nu när jag vinglar i natten.
det slår mig ifall ingen är vacker är det kärleksbrev
eller brinnande papper. det var sommar, och vi dyrkade solsken.
samma sommar som fyllt mig med tomhet.
och allt jag vill, är att man måste ta sig upp för att kunna falla ner.
och jag har sett botten alltför många gånger,
och allt jag vill är att du ska hålla om mig.
men jag tänker vara trogen förevigt, här är korten i leken,
eller ord utan mening för, allt vi haft är dött,
och att du frågar hur jag mår är en fattig tröst.
tusentals du och jag, det har slutat vara vi så jag har slutat vara jag.
hör du jag håller andan, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen?
bara en gång till.
ta mig dit igen, bara en gång till.
ta mig dit igen, bara en gång till..
Lämna en kommentar
Postat av: Linnéa Sandhagen
fin text<3<3
Trackback